I samband med arbetet för sommarens utställning "Lullas och Kalles Fiskars" har jag ramlat över en hel del annat intressant.
Hur många av dagens bruksbor vet till exempel var Valsverket fanns? Valsverkets verksamhet flyttades gradvis till Åminnefors och det fina gamla Valsverket stod öde och tomt ända tills taket störtade in år 1930 på grund av snöns tyngd.
Får väl bara hoppas på att Valsverkets kontor som fortfarande står kvar inte går samma öde till mötes, det gamla plåttaket har en otrolig mängd snö på sig.



På den övre bilden syns Valsverket mitt i bilden, i bakgrunden bl.a. Rosehill och Mekaniska verkstadens kontor (nuvarande museet) på Hammarbacken.  På den nedre bilden poserar Valsverkets personal.

Flera andra byggnader i bruket har även försvunnit under tidens gång, nästa gång kanske jag bloggar om Fagerbo eller Flowerhill som det även kallades. Eller om Hammarbacken, varifrån har den fått sitt namn?

Trevligt veckoslut!

Amanuensen

Välkommen på kulturkaffe till Slaggbyggnaden vid Fiskars museum imorgon tisdag 2.3.2010 kl 9.

Kom med och diskutera om aktuella saker inom kulturen över en kopp kaffe. Kulturkaffet arrangeras i samarbete med stadens kulturbyrå.

På bilden: Familjerna Sohlberg och Börjesson avnjuter kaffet på verandan

Kuvassa: Perheet Sohlberg ja Börjesson nauttivat kahvia verannalla

Tervetuloa kulttuurikahville Fiskarsin museon Slaggbyggnadeniin huomenna tiistaina 2.3.2010 klo 9.

Tule mukaan keskustelemaan kulttuurin ajankohtaisista asioista kahvikupin äärelle. Kulttuurikahvit järjestetään yhteistyössä kaupungin kulttuuritoimiston kanssa.


Amanuensen & Arkistonhoitaja

Aikoinaan työnteko on ollut hyvinkin erilaista kuin tänä päivänä. Siitä kertoo myös seuraava tarpeelliseksi nähty mainos.



Vanha pienikokoinen varoituslehtinen kysyy:
"Onko sinun vuorosi huomenna?
Vuosittain tapahtuu 150 silmiin kohdistuvaa onnettomuutta, joista seuraa jonkin asteinen invaliteetti.
- Ovatkohan nuo suojalasit ollenkaan hyvät?
Tiedäthän, että suojalasit ovat tehty silmien suojaamiseksi. Käytä niitä, niin sinun ei tarvitse jälkeenpäin katua.
Tapaturmatoimikunta." (kirjoittajan vapaa suomennos)

Fiskarsin ruukissa työntekijöiden määrä oli vuonna 1866 yhteensä 204,  kun se vuonna 1928 oli noussut jo 590 työntekijään. Vuoden 1928 lukuun on tosin laskettu myös maanviljelyksestä toimentulonsa saaneet sekä läheisen Åminneforsin ruukin työntekijät.

Romahdus työntekijöiden määrässä tapahtui vasta vuosikymmeniä myöhemmin, kun Fiskarsissa olleet aura- ja veitsitehtaat sekä hienotaepaja suljettiin ja tuotanto siirrettiin muualle, esimerkiksi läheiseen Billnäsin ruukkiin. 1980-luvulla Fiskarsin ruukin kokonaisasukasmäärä putosi noin 200-300:n asukkaaseen, ja osa palveluista siirtyi Pohjan kirkonkylään, noin seitsemän kilometrin päähän. Se, miten Fiskars nousi tästä välivaiheesta kukoistavaksi matkailukohteeksi, onkin sitten oma mielenkiintoinen tarinansa.

Arkistonhoitaja

En flitig telefonförsäljare försökte i dag övertyga mig om att tel. katalogen är vår bästa marknadsföringskanal! Jag ville inte riktigt hålla med om det och därför har vi i stället satsat på att förbättra våra elektroniska kontaktuppgifter. Hemsidan har nu fått en ny fin adress www.fiskarsmuseum.fi. Har jobbat mycket med sidorna de senaste dagarna så jag hoppas ni hittar allt ni vill veta om den kommande säsongen där nu! Vi har också tagit i bruk nya e-postadresser. Har ni allmänna frågor eller vill boka guidning kan ni göra det på info(a)fiskarsmuseum.fi. Förfrågningar angående föremåls- och bildsamlingarna tar vår amanuens emot, medan arkivarien betjänar er om ni till exempel vill donera material till arkivet. Våra personliga adresser hittar ni på hemsidan! Chefen

Ute är det igen en gång snöstorm men på museet har vi vår i luften. Vi har krukat om alla våra grönväxter, de har sett lite krassliga ut den senaste tiden men förhoppningsvis tar de sig då de fick lite ny mull och gödsel.

Då vi hade spridit mull omkring oss i hela kontoret var det dags att dammsuga och moppa. Samtidigt passade vi på att plocka ned en skruttig gammal rullgardin som inte fungerat och bara gjort det mörkt och eländigt i vår office. I andra delar av museet har vi naturligtvis gardinerna neddragna och mörkt, allt för att skydda museiföremålen mot det skadliga dagsljuset och UV-strålningen som sliter på dem.

Amanuensen

har suttit och surfat runt på www.rky.fi dvs. Museiverkets portal för byggda kulturmiljöer av riksintresse.
*huh* vilket namn, man blir helt slut av att stava sig igenom det.
Men en sådan plats ligger vårt lilla fina museum i
De tre äldsta bruken i vårt land, Antskog, Billnäs och Fiskars, hör till de tidiga järnbruken från stormaktstiden på 1600-talet och beskriver utmärkt industrins faser från 1600-talet till modern tid (www.rky.fi)

De tre äldsta bruken? Vart har Museiverket glömt Svartå bruk? Enligt rky.fi Svartå bruk, som är en del av den industrihistoriskt betydande raden av västnyländska bruk, anses som Finlands första egentliga järnbruk.

"Gamla som gatan" är alla dessa unika bruk och den unika kultur som uppkommit på dem. Efter att igen en gång ha konstaterat hur fina de är så känns det kanske bättre att sömnig imorgonbitti styra kosan iväg från ett bruk, köra igenom ett annat och slutligen parkera bilen vid museet i det tredje bruket.

På tal om kultur: alla intresserade av kultur i Raseborg skall gräva fram sin kalender och pricka för den 2.3.2010 kl. 9. Då är det igen dags för Raseborgs kulturkaffe, den här gången med Fiskars museum som värd.



Amanuensen

Råkade ramla förbi en burk tvättnötter (sapindus mukorossi) när jag shoppade i Finlands Paris, alltså Karis, i lördags. Tänkte att det här låter ju spännande så det här ska jag prova. På paketet stod att nötterna, som egentligen är frukter till ett träd i Indien, ska sättas i en tygpåse och i tvättmaskin bland byke. Sen kör man maskinens program som vanligt. Måst säga att jag är riktigt nöjd med resultatet efter att ha tvättat både ljus och mörk tvätt. Kläderna känns mjuka och rena! Nötterna är helt ekologiska, nästan luktfria och milda ifall man är allergisk mot vanliga kemikaliska tvättmedel. Samma nötter kan tydligen användas 1-5 gånger och sen slängas i komposten. Man kan också koka en såplösning som kan användas som allrengöringsmedel och schampo. Passar också till att tvätta hunden och bekämpa bladlöss. Perfekt alltså!

Visste ni föresten att det finns en växt här hos oss som också använts som tvål, nämligen Såpnejlika (Saponaria Officinalis)? Det är en gammal medicinal- och hushållsväxt, som förr användes vid tvätt av kläder. Den söderskurna roten löddrar lika som tvättnöten p.g.a. att den innehåller saponiner. Såpnejlikan sades också hjälpa mot gikt och gulsot och rena blodet. Den fanns förr i rabatterna vid nästan varje stuga. Den doftar sött och gott och blommorna är gammaldags romantiska i täta toppställda samlingar, dessutom blommar den länge, från juli till september-oktober.

Vilken tur att vi har mängder av såpnejlika på museet i backen ovanom Slaggbyggnaden! Plockade faktiskt förra året några rötter som jag inte har hunnit prova, men som kanske blir såpa på någon av sommarens tidsresor! Blev du inspirerad att hänga med och tvätta på traditionellt vis på en tidsresa kolla vår hemsida!

Chefen

åtminstone var vi det igår då västnylänningarna läste sin lokaltidning till morgonkaffet. I västis vår bästis fanns en artikel om det Samlingspolitiska programmet som arbetats fram i samarbete mellan de professionellt skötta museerna i området.

På torsdagen ska respektive museers chefer underteckan programmet under pompa och ståt. Men ska inte låta mej själv sväva omkring på blåa moln även om arbetet med att utforma programmet är klart, till nästa skall jag ta ned mej själv på jorden genom att läsa en kritisk granskning av programmet som museologistuderande skrivit.

Amanuensen


arbetet med samlingarna tar aldrig slut, det samlingspolitiska programmet gör det förhoppningsvis lite lättare

Useimmiten arkistossa tehdyt löydöt ovat mielenkiintoisia ja iloa tuottavia. Aina näin ei kuitenkaan ole, vaan yllätykset saattavat saada arkistonhoitajan huokaisemaan syvään. Seuraavassa kuvassa on arkistokansio, missä kaikki ei ole kohdallaan.



Mitkä asiat korjaisit kyseisessä arkistokansiossa? (vastaus tekstin lopussa)


Arkistointi ei ole nopeaa eikä yksinkertaista työtä. Monesti on vaikea selittää ulkopuolisille ihmisille, miksi arkistoitavat pinot eivät niin nopeasti katoa. Arkistointi on syytä suunnitella huolella, sillä tarkoitus on tehdä pysyvä arkistointiratkaisu, joka on toimii vielä vuosikymmenienkin päästä. Huolellisesti järjestetty ja oikein pakattu arkisto arkistoluetteloineen mahdollistaa niin dokumenttien säilymisen kuin niiden löytymisen tulevaisuudessa.


Vastaus kuvan kysymykseen: Leimasimet ovat esineitä, ja kuuluvat museon kokoelmiin, eivät arkistomateriaalin joukkoon. Papereista pitää ehdottomasti poistaa niitit ja klemmarit, sillä ne vanhetessaan ruostuvat ja jättävät jälkiä. Asiakirjat on tungettu liian pieneen laatikkoon, jolloin ne ovat taittuneet mutkalle (on olemassa folio-kokoisia kansioita, mihin isokokoiset paperit mahtuvat). Kuvassa ei näy vaippalehtiä, joiden väliin voi järjestää tietyn ryhmän asiakirjat (kuten pöytäkirjat) ja jotka suojaavat alkuperäistä materiaalia. Huonokuntoiset asiakirjat voi lisäksi pakata silkkipaperiin, jolloin ne säilyvät paremmin.

Arkistonhoitaja

Hade alltså surdegsroten och bubbla i två dagar och i går kväll satte jag i gång med knådandet av bröddegen. Efter ca 1,5 h jäsning var klockan så mycket att jag var tvungen att baka ut degen för att låta den jäsa i över en timme till, för att sen hinna steka brödet i ugnen i ytterligare en timme, för att hinna i säng i tid! Reslutatet blev surt, platt och hårt men sjuttons gott :) t.o.m. så gott att det sjönk i både hundar och en rikssvensk (som normalt vägrar äta mörkt bröd!) Sparade en bit av degen i frysen, som man tydligen kan göra i brist på en riktig degtina där man kan låta degen torka tills följande gång man bakar.  Så nästa gång skall jag planera tiden bättre och låta degen jäsa t.ex. över natten så att den säkert hinner jäsa. Nu blev det ju lite knappt med tiden. Surdegsroten lär ska bli bättre också desto fler gånger man bakar degen. Men det här experimentet var helt klart intressant och jag blev lite sugen på att skaffa en egen degtina :) Det är inte heller helt uteslutet att man skulle kunna ordna surbrödsbak i museets bagarstuga i framtiden!

p.s. en gammaldags brödhyvel skulle sitta fint nu i.o.m. att brödet blev aningen hårt!

Chefen



Jäsande bröd och det färdiga brödet! Naturligtvis har jag naggat brödet med en egenhändigt tillverkad brödnagg i traditionell stil.